I MedieMissions avdelning för arbetet bland judar koncentrerades år 2019 i att utveckla mediearbete. Vi har producerat program på ryska tillsammans med församlingar och organisationer i Israel, Ryssland och Ukraina. Samarbetet har hjälpt lokala församlingar att se hur viktiga medierna är i evangelisationen. Deras representanter har också deltagit i vår programproduktion som guider, sakkunniga och tekniska medarbetare.
Nätet av samarbetspartner har också skapat en fast grund för andra former av evangelisation av judar mellan MedieMission International och församlingar. Tack vare kontaktnätet har vi kunnat höja vår röst effektivt i världen.
Över 100 000 träffar på YouTube i 38 länder i december
Vid sidan om traditionella tv-program har numera olika internetbaserade kanaler som YouTube blivit populära. På vår egen YouTube-kanal har tittarantalet betydligt ökat mot slutet av året. I december såg man våra program över 100 000 gånger. Vi når nu tittare i 38 länder, bland annat i Ukraina, Ryssland, Vitryssland, Kazakstan, Israel, USA, Tyskland och de Baltiska länderna. Vi var också glatt överraskade då traditionella sekulära och kristna tv-kanaler i Ryssland ville visa våra program flera gånger varje dag under jultiden.
Israel i fokus
Iton-TV:s YouTube-kanal i Israel har cirka 230 000 åskådare, och våra program syns regelbundet på kanalen. Vi visade våra program också på ILand TV tills kanalen slutade sin verksamhet i våras. I januari startade den på nytt som Facebook-kanal och den följs regelbundet av 80 000 åskådare.
I slutet av året gjorde Slavic Radio i USA ett avtal med oss om att producera radioprogram. Program kan höras på USA:s öst- och västkust och vi får också mycket respons på dessa program.
Evangelium till judar är vår hjärtesak
Utom den elektriska informationsförmedlingen når vi judar också på gräsrotsnivån. Det är en hjärtesak för oss.
Förra året deltog vi i kampanjer riktade till judar i miljonstaden Moskva där det bor tiotusentals judar. På våren var vi med under purim-festen och på hösten när det firades Rosh haShanah. MedieMission International svarade för mediesynligheten av dessa kampanjer. Kampanjerna nådde över 1 000 judar och uppföljningen togs hand om av lokala församlingar. Därtill deltog vi i många evenemang som ägde rum i Sankt Petersburg-regionen. Vi ordnade också två retreater, en i Norra-Karelen i Finland och en i Sverige. Vi planerar att hålla åtminstone en retreat i år.
Förbönerna bär
Vi ber er att be för vårt arbete bland judar i år för att vi fortfarande fick vara med i Hans flöde. I en tid då antisemitismen växer i världen är det viktigt att förmedla budskapet om Guds kärlek till judar. Utan stöd i bön och Guds välsignelse är vårt arbete omöjligt.
I Jerusalem ordnades den 15.-18. oktober för andra gången en konferens för representanter av kristna medier (Christian Media Summit). Cirka 200 representanter av medier från 40 länder och från alla kontinenter hade blivit inbjudna av den israeliska staten. Från MedieMission International deltog verksamhetsledaren Hannu Haukka, programchef Laura Haukka samt Pirjo och Vladimir Karttunen, ledarna för arbetet bland judar.
Jerusalems status har varit i centrum för världens intresse under de senaste åren. Det har tvistats om staden hör till judar eller inte.
När Förenta staterna meddelade att det skulle flytta sin ambassad till Jerusalem, fruktade man stora uppror och oroligheter. Men enligt Jerusalems borgmästare är staden nu lugnare än tidigare. Sedan dess har många andra länder övervägt att flytta sina ambassader till Jerusalem.
Historiska skrifter talar för sig själva
Många aktörer har också velat förneka existensen av templet i Jerusalem. På konferensen konstaterades att Unesco till exempel har slutat använda benämningen Tempelberget på grund av pressen från den arabiska befolkningen.
Israels premiärminister Benjamin Netanjahu erinrade om att Jerusalem har varit judarnas huvudstad redan i 3 000 år. Det finns rikligt med historiska bevis på det. Detsamma gäller templets plats. En föreläsare på konferensen gav som ett exempel den romerska kejsarens förordning att förstöra templet i Jerusalem. Också i muslimernas egna handlingar skildras hur de lät judar återvända till Jerusalem, till sitt eget land, när de invaderade landet på 600–700-talet.
Israels roll i Mellanösterns politik
Statsminister Netanjahu talade också om Israels roll i dagens politiska situation i Mellanöstern. Även om Ryssland, USA och många andra länder agerar för närvarande i Syrien, så är det just Israel som med flyganfall kunnat tillintetgöra en hel del av den infrastruktur som det Iranska revolutionsgardet och de syriska jihadisterna byggt där.
Netanjahu sade att Iran försöker bilda en militär zon som går genom Irak till Syrien och Libanon. Syftet är att förstöra Israel.
Raketanfall som hot
Israel lever under ett konstant hot. Hamas har mellan 10 000 och 15 000 missiler vid den västra gränsen till Israel och Hizbollah 120 000 missiler i Libanon redo att användas. I underjordiska fabriker i Beirut omvandlas Hizbollahs kortdistansmissiler till ballistiska missiler som kan styras till målet med stor precision. Därtill har terroristorganisationen låtit bygga upp plattformer för missiler i egnahemshus.
När Israel försöker eliminera hot, anklagas landet för att döda civila.
– Det lämnas obemärkt att Israel förstör raketernas avfyrningsplatser, fabriker och raketer vars syfte är att förstöra Israel för bit, säger Hannu Haukka, MedieMission Internationals verksamhetsledare.
Lunch i presidentens residens
På konferensen föreläste också flera ministrar och representanter av försvarsmakten samt ledaren för NRB (National Religious Broadcasters). Mediernas representanter blev bjudna på lunch i presidentens residens. Presidenten berättade om sina rötter i Israel och sin släkt på hela 35 000 medlemmar. I programmet ingick också att bekanta sig med Knessets verksamhet.
Trots det fullpackade programmet hann deltagarna från de olika länderna också nätverka.
– Mediekonferensen är ett utomordentligt tillfälle att träffa med andra aktörer som är intresserade av mediernas rapportering om Israel, Pirjo Karttunen konstaterar.
MedieMission International har organiserat mediekampanjer i Israel redan i 10 år. Som ett resultat av kampanjerna har nya messianska församlingar grundats och attityden gentemot de messianska troende har blivit mer positiv.
Den första mediekampanjen i Israel startade år 2008 på tre språk: hebreiska, ryska och arabiska. Mediekampanjen var en helt ny form av evangelisation i ett land där man förhåller sig negativt till Jesus. Officiella förfrågningar före kampanjen visade att endast ett fåtal hebreisktalande judar kände till namnet Jeshua (Jesus).
Kampanjen syntes i stora utomhus- och bussannonser i Jerusalem, Tel Aviv och Haifa, samt via radio- och tidningsannonser över hela landet. Flera församlingar och organisationer var involverade i den. Mängden feedback var fantastisk: mer än 15 000 judar och 5 000 araber tog kontakt med de lokala arrangörerna.
Sekulära medier blev intresserade av troende
Nästa år hölls en ny, landsomfattande kampanj på hebreiska och ryska i samarbete med organisationen Jews for Jesus och församlingen i Jerusalem. Antalet kontakter var lika stort som under den första mediekampanjen.
De sekulära mediernas intresse väcktes också. TV-kanaler intervjuade lokala kampanjledare och tidningen Jerusalem Post publicerade en omfattade artikel om messianska judar.
Det 70-åriga Israel firades med mediekampanjen
Under åren har flera lokala kampanjer genomförts i Israel, bl.a. i Nasaret tillsammans med araber, samt i Tel Aviv-regionen.
Den senaste mediekampanjen genomfördes i maj 2018 i Jerusalem på hebreiska, engelska och ryska. Huvudarrangören var Jews for Jesus. MedieMission International var till stor del ansvarig för kampanjen bland de rysktalande. Med kampanjen firades också den 70-åriga israeliska staten.
Nya församlingar och en attitydförändring
Arbetet med kampanjerna har inte varit förgäves. Många judar har funnit tron på Jesus, och det har grundats ett dussintal nya församlingar och hemgrupper. Tack vare kampanjerna har medias inställning till de messianska troende också förändrats permanent. Trots de extremt religiösas fientlighet mot dem har de blivit en del av det mångfacetterade samhället i Israel.
Men det finns ännu mycket arbete att göra. De flesta av de mer än 6 miljoner judarna i landet förstår fortfarande inte betydelsen av Jesu Kristi försoning.
I maj välsignade kristna Jerusalem på ett storslaget sätt genom att anordna en månadslång evangeliserande mediekampanj i staden samt delta i en marsch som gick under benämningen ”Nationernas marsch”.
Den trespråkiga mediekampanjen, som ägde rum i Jerusalem i maj, var både den mest utmanande och den mest lyckade av alla de kampanjer som MedieMission International anordnat i Israel. Huvudansvaret för kampanjen hade organisationen Jews for Jesus, i samarbete med lokala församlingsarbetare.
MedieMission International hade hand om mediekampanjens ryskspråkiga del, bland annat en konsert som drog till sig ungefär 500 deltagare. Konserten visades också på nät-tv. Kampanjböcker delades ut till dem som ville ha dem. Alla konsertbesökare uppgav sina kontaktuppgifter så att församlingarna skulle kunna kontakta dem i efterhand.
Tiotals kom till tro
Under kampanjen fick kampanjmedarbetarna kontakt med över 3 400 israeler, och av dessa ville nästan 1 500 personer fortsätta att samtala om andliga ting. De nåddes genom personliga samtal, humanitär hjälp och olika tillställningar. Den bästa responsen gav de ryskspråkiga Jerusalemborna. Under kampanjmånaden ville 55 personer ta emot Jesus Messias i sina liv. En av dem har redan blivit döpt i en församling.
Kampanjens aktiva del har nu avslutats, men församlingarna är fullt sysselsatta med uppföljningsarbetet en lång tid framöver.
Tusentals kristna marscherade för Israel
Under kampanjen i Jerusalem anordnades också i staden en ”Nationernas marsch” som samlade ungefär 6 000 kristna från 45 olika länder. Även MedieMission International deltog i marschen.
– Jag berördes särskilt mycket av lokalinvånarnas respons, säger Pirjo Karttunen, ledaren för MedieMission Internationals avdelning för arbetet bland judar. För att titta på marschen stod många Jerusalembor på balkonger och tak och viftade med kvistar, blåste i trumpeter och shofar-horn samt stödde oss med bravorop.
Marschen avslutades med en friluftskonsert i centrum av staden. Hedersgäster var 1 500 förintelseöverlevande eller ättlingar till dem.
Den 29 november 1947 röstade Förenta nationerna om att det dåvarande Palestina skulle delas i två stater: en judisk och en arabisk. De flesta sionister godkände delningen, men nästan alla arabiska länder förkastade den och förklarade krig.
En ledare som företrädde muslimerna utfärdade en varning om att ”blod kommer att flyta i Mellanöstern”, och med det åsyftade han de judar som bodde i de arabiska nationerna. Iraks premiärminister hotade med att en judisk stat inte skulle överleva. Han sade: ”Med våra vapen ska vi krossa landet och utplåna varje plats där judarna söker skydd.” Syriens ledare å sin sida påstod: ”Vi ska totalt förinta sionismen.”
Sjuttio år senare vill fortfarande sådana organisationer som Isis, Hizbollah och Hamas mörda judar. Uppmaningen att utplåna Israel är skriven i deras stadgar. Samtidigt kallar de iranska ledarna Israel för ”den lilla satan” och svär att de ska radera den judiska staten från kartan.
I de viktiga frågorna har nästan ingenting förändrats. Judehatet frodas överallt, till exempel vid amerikanska universitet och i europeiska parlament. År efter år är det judarna som allra mest är utsatta för religiösa hatbrott i USA.
En del FN-organ demoniserar Israel utan att beakta de blodbad och det förtryck som i bred skala förekommer i andra länder. Om FN:s generalförsamling behandlade delningen av landet i vår tid, skulle delningsförslaget knappast få majoritetsstöd, men år 1947 fick det två tredjedelars stöd.
På ett annat sätt har allt ändrats. Israel, som förklarade sig självständigt år 1948, är i dag en stark krigsmakt i området och dess ekonomiska och tekniska innovationer är erkända på global nivå.
Även politiskt har det skett en utveckling. Fredsfördragen med Jordanien och Egypten har visat sig vara hållbara, och de övriga arabiska länderna har i tysthet slutit samarbetsavtal med den nation som de upprepade gånger försökt förinta.
Paradoxalt nog har uppkomsten av islamistisk terrorism lett till att Israel och några av de forna fiendestaterna fått en gemensam grund. Till och med Barack Obamas klandervärda kärnavtal med Iran har lett till att Israel och Saudiarabien närmat sig varandra. Båda nationerna ser nämligen Iran som ett hot för sin existens.
I Jerusalem Post publicerades nyligen en artikel som beskrev Israels och Saudiarabiens ökade relationer med varandra som ”den kanske allra viktigaste förändringen i området”. Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman avlade ett hemligt statsbesök i Israel i september, och enligt artikeln var detta ett bevis på att officiella diplomatiska förbindelser mellan de båda staterna är möjliga.
President Trumps huvudrådgivare i Mellanösternfrågor, Jared Kushner, har också besökt de båda länderna för att befrämja samarbetet mellan dem. Dessutom har han verkat som förmedlare i förhandlingar mellan Israel och palestinierna.
Här finns det dock skäl att vara pessimistisk. Fastän Trump har svängt på Obamas tendens att gå palestiniernas ärenden, har inte han heller lyckats rätta till grundproblemet: att palestinierna vägrar att erkänna Israels rätt att existera.
Trots att man diskuterar gränser, bosättningar och Jerusalems ställning i offentligheten, är det ett faktum att palestinierna har varit ivrigare att sträva efter Israels förintelse än att bygga upp sin egen stat.
De flesta av de amerikanska medierna har tigit om att både Yasser Arafat och Mahmoud Abbas vägrat godkänna en tvåstatslösning. Om de hade accepterat lösningen, skulle de ha skrivit under sin egen dödsdom. Domen skulle ha förverkligats av dem som strävar efter Israels utplåning.
Resultatet är att palestinierna förblivit utspridda i olika flyktingläger. Värdländerna vill inte ha dem men använder dem som spelknappar. På områdena med självstyre är palestinierna bittert splittrade och lever i misär och fattigdom. En stor del av dem klarar sig endast tack vare internationell hjälp, och det är ofrånkomligt att de drömmer om ett Palestina utan judar.
Då och då har det skymtat fram glimtar av hopp om en förändring. Palestiniernas ledare Mahmoud Abbas, som styr över Västbanken, berättade en gång för en israelisk redaktör, att han ansåg att det var ett misstag att araberna förkastade delningen av området år 1947. Han sade att han hoppades korrigera saken.
Men detta uttalades för sex år sedan. Abbas, som redan använt sin fyraårsperiod i hela 13 år, har gjort väldigt litet för att förverkliga sina intentioner.
När jag nu förbereder min tredje resa till Israel och Västbanken, förväntar jag mig att besöka en dynamisk judisk stat vars livslust inte störs av de ständiga hoten om katastrofer.
Men – det här handlar ju om Israel. Ett under bland nationerna.
Michael Goodwin
Kolumnist, New York Post