Omsorg för krigsdrabbade ukrainska barn

Enligt FN:s uppskattning lider omkring 10 miljoner ukrainare av PTSD, det vill säga posttraumatiskt stressyndrom. Rysslands anfallskrig har inte skonat någon – inte ens barn. Till exempel var 16-åriga Slava Jalovi på väg hem med sin mamma när ett granat exploderade nära hemmet.

"Min mamma dog i mina armar. Det första skottet träffade 10 steg från oss. Mamma föll till marken, jag kröp ihop... Hon var nära, bredvid mig." Mirakulöst nog blev Slava inte skadad. ”Jag satt bredvid min mamma länge. När jag tvingades gå hem visste jag inte vad jag skulle göra. Vad kan jag säga till barnen?” Två yngre bröder och två systrar väntade på Slava och hans 37-åriga mamma Marina.

Nu befinner sig Slava och hans syskon i regionen Lviv. Bekanta hjälpte dem bort från beskjutningen i Donetsk. Volontärerna placerade dem i en sovsal. De hade inga släktingar kvar. Slava ansökte själv om att bli syskonens förmyndare.

"Jag vill att barnen ska få en barndom. Jag vill inte att de ska sluta vara aktiva. Jag vill att de ska utvecklas och ha en framtid som de är exalterade över. Jag kommer att göra allt jag kan för det."

Slava själv planerar att börja läkarstudier. Förutom skolan har barnen uppmärksammats av instruktörerna. De försöker komma tillbaka till det normala livet, nu utan sin mamma.

Lägercenter för flyktingbarn

Före kriget har tusentals gatubarn, föräldralösa, kommit till Pilgrims barnhem i staden Mariupol. Pilgrimsbarn var barn som räddats från gatan, föräldralösa eller drogmissbrukare.

Grundaren av barnhemmet, Gennadi Mohnenko, fick ett brådskande samtal från den ukrainska militära underrättelsetjänsten, där han blev tillsagd att lämna staden Mariupol utan dröjsmål och ta med sig barnen och personalen. Gennadi vidtog åtgärder och barnen evakuerades - några till västra Ukraina, några utomlands.

När kriget fortsatte inträffade nya vågor av evakuering inom landets gränser. Bland de evakuerade finns till och med 8-åriga flickor som våldtogs och misshandlades av den invaderande arméns soldater. Barnen var tvungna att hitta en miljö där de skulle få terapi och psykiatrisk vård.